Idag ringde mamma kl 11, när jag svara så bröt hon ihop, mormor.... har fått en hjärtinfarkt!!!! Va??? Min mormor?? Händer detta mig o min familj?? Fattar inte att det är sant, jag kastar mig i bilen, susar iväg, hon är på Intesiven allt e under kontroll, men den inre stressen stiger, jag MÅSTE dit NU!!! Jag svänger in till Syster på hennes jobb, o förstörde säkert hennes dag, hon som just fått så goda nyheter   Sen fortsatte jag in via Sparis, jag måst ha lite choklad till henne och moffa, (sjukhusmaten e ju inte alltid så god o moffa måst ju äta nåt   ) När jag ser mommo så blir jag himla lessen, gråter en skvätt. Hur hanterar jag denna sorg? Hon finns ju kvar nu o hon fick fort hjälp, men vad fort det kan gå. Men min mommo e nog stålmommo själv, hon har jobbat som natta på akuten, så när hon ligger där på soffan med bröstsmärtorna så måste hon först fundera på om det är hjärtinfarkt eller angina pectoris hon har, sen ber hon morfar ringa ambulans. Lite måste man ju flina åt henne. Hon e fullproppad me morfin o väldigt trött så jag blev inga långvarig, så jag åkte vidare hem till moffa han blev glad att jag kom o vi tog en fika o prata om lite ditt o datt o om vad som hade hänt, o hur an mådde o kände, det måste vara ofattbart ensamt för honom nu! Men vi ringer allihopa o hör hur han har det, å säger han att han klarar sig så gör han det!