Nu är vi framme, en halv dag är avklarad i skolan o vi har int gjort någo ikväll, förutom att spela Alfapet, de va ju faktiskt rätt roligt :)

Men fy va jag saknar mina fina där hemma, det skär i hjärtat när jason ringer för att säga godnatt, men när jag svarar säger han så mycke mer: Jag tycker du kan komma hem NU! Å inte åka tillbaka igen! Med en väldigt bestämd röst men inte lessen som tur är. Det känns som om jag försummar min son, min familj, dom behöver mej, jag behöver dom! Utan dom kan jag inte leva de e ett som e säkert! Usch nu e ja deppad!! :'(

Imorn ringer läkaren, då får jag veta va Ctn visa o jag hoppas jag får en klar diagnos för att kunna bli bättre, e ju trött på den här skiten me, o vill faktiskt börja jobba igen o komma in vardagen!