...tycker jag mej falla i ledarskapet med våra hundar, jag e inte tillräckligt bestämt i mitt komando e lite rädd för att låta arg, jag tycker det kan vara svårt att låta vänlig men bestämd. Men så idag när vi va ute i skogen så drog om en lov som de alltid gör, å mitt i allt börjar Diva skälla, å det första ja tänker... -HELVETE- va e de i skogen, va händer nu med mina 2 jättar? Nå kommer till sans fort som ögat visslar å ropar på Diva, det tystnar o hon kommer, skönt! Då börjar Ozzy skälla o han e inte lika duktig på inkallningen, men jag ropar på honom oxå, å tro det eller ej så kom han å lomandes till mej. Å nånstans mitt i det där, det handlar ju om 10-15 sekunder så kände jag vilken akturitet jag hade i min röst, och jag var glad o gav dem såklart beröm när dom kom till mej! Men då va de en kvinna i skogen som va på jakt efter granris :) Å hon va den där perfekta personen att få träna "på" för hon gjorde ingen notis när hundarna upptäckte henne, sa inget, titta inte, bara gick åt ett annat håll! Sen när ja mötte upp henne va Diva fortfarande osäker, Ozzy cool som vanligt, vi prata lite sen hälsa dom. Tänk om alla människor man möter kunde va på det viset! Vilken lycka de sku va :)

Men jag är så otroligt stolt över hundarna och mej själv att dom kom o att jag lyckades vara ledaren i situationen som hände, men ja vill inte ens tänka tanken om hon sku haft en hund me sej :/

Vad jag saknar nu är den där hjärnan som är lätt lärd o förstår texten som man läser! Jag tror inte det e nån som förstår hur man har det när man sitter och läser en text som man sen skall skriva om i egna ord, de e rent av skit svårt o skriva nåt med egna ord när inte texten går in o man förstår vad man läser??? Sen kan nån se mej skriva på datan t.ex å säger: men va har du för problem, du som skriver så fort..?! Nej skrivandet i sej e det inte problem med men att få till en begriplig förståelse i text, man ska ju faktiskt skriva så att nån annan kan läsa o förstå... men det blir bara råddigogg :( Men ja ska nog kämpa, å blir ja underkänd så måst ja väl bara göra om det!

Såg ett mail idag från skolan, måndag morgon kl 8.30 den 10 december har vi patologitent!! Fy fan va roligt när ja e framme i vasa typ kl 2 på natten, och det kompiendiet som jag ska kunna till dess fattar ja inte ett skit av... Tur att ja har en man som hjälper mej!

Snart e grabbarna hemma o jag har lagat mellis o kokat kaffe, kl 17 ska vi till simskolan, idag ska jag få se när Jason dyker!! Det gick nästan en termin men tillslut gjorde han det, lilla hjärtat han klarar allt bara han får ta det i sin takt!

Sen har han en lös tand igen som han e duktigt lä på, så efter simningen så ska vi åka å köpa sega kolor så kanske den fördömda tanden lossnar snart :)

Klockan e just 6 å ja sitter uppe o skriver patologi... men det liksom käppar en del, när frågorna e luddiga och går så ihop me varann såvman vet knappt skillnad på dom.. ??

Men det börjar dra ihop sej ordentligt, å ja MÅST sätt mej ner o fokusera på skolan, vi kom överens igår mion man o jag att vi gemensamt sköter o tar hand om sonen o hundar, ser till att dom har det bra, sen sköter vi vardera vårt eget, för nu vet ja faktiskt inte om ja får ihop det här :(

Men de visar sej v 50, ja undrar om ja nån gång under denna studietid som nästa nått sej till 2 år har begärt förlängning på deadline, så nog vore de lite väl om ja sku måsta göra det nu! Men ni ska veta att fi tusiken va det ska bli skönt om ja lyckas bli klar o ta min alldeles första examen i vår!! :)

Nej nu måst ja väcka mitt lila <3 sen ska ja ut me hundarna i kolmörkret, å de e faktiskt inge kul :/

Träningen igår har lett till att ja har stora problem med att sätta mej ner idag, men det e skönt :)
Kvällen igår blev lyckad, båda nån timme åt god mat, myste till så mycket bättre på 4an. Jag fick en för tidig 30 present som kommer i efterskott! Att få känslan av att vara så omtyckt är helt underbar!

Tjing tjing

En mycket go vän till mej gav mej en bild p åfb att man skall ge 12 veckor för att typ kunna ta till sej en ny rutin, förändring, vana! Så nu har ju jag då besökt gymmet 2 ggr denna vecka, tänkte ja sku göra det idag oxå men fega ur när de va flera bilar utanför, så ja for hem o gick ut me mina fovvo vovvar, o planera i mitt stilla sinne att när ja kommer hem SKA jag göra den o den övningen, å det verkar va där skon klämmer, jag måst verkligen planera in o bestämma mej att det här SKA jag göra för att få det gjort, ja vill ju så gärna få ordning på kroppen o det sker inte av sej självt. Jag ställer inga enorma krav på mej annat än att ja ska till gymmet eller träna hemma 2 ggr i veckan o jag har heller inget tids krav att jag måste springa så länge eller träna en viss tid, utan ja ska göra det som känns bra! Det här känns som ett ok kom igång, som passar mej/oss när ja har mina studier som skaver i röven!!!

Nu ska vi börja packa ihop lite simkläder, då vi e bjudna på middag o vildmarksbad ikväll till Kroklund! :)

Hur kommer det sej att folk bara gnäller o klagar å inte gör några förändringar?? Hur orkar man leva så?

Idag e det farsdag, å ja funderar på att ringa till papsen nu för att inte glömma bort det :/ Jason tog Sovmorgon å vakna efter 8! Det e liksom lite wow över det :) Vi smög upp o rusta lite, tände ljus o duka fram frukost, sen gick Jason o väckte Sven, vi myste o pappan fick lite presenter, Jason gav honom ett foto på sej själv med en söt ram som han lagat på dagis, den ska vi sätta upp i verkstan tror ja :) annars har sven med hjälp av en kompis gjutit golvet i verkstan i fredags så nu e vi äntligen uppe på vinden o skruvar fönster smygare, å ja målar o spacklar! Det slog oss nu, att om vi sku haft golvet på plats på vinden så sku vi lika färdiga som när vi flytta in, så det e faktiskt inte långt från sanningen att bli klara inom en rimlig framtid :) drömmen e att få fira jul på övervåningen men det tror ja knappast vi hinner!

... är ju i regel en väldigt mörk o trist månad, det händer liksom ingenting speciellt, men dagar som denna, vindstilla, klarblå himmel men en sol som värmer en aning, ja då kan November va ganska mysig!

Jag sitter o funderar, lite på framtiden, för att komma nånstans måst man våga satsa, oftast behövs det nån form av kapital o det har inte jag! Så då får man försöka se på det man har och se möjligheterna i det, och jo jag e nöjd med vad vi har för vi har ju nog allt va vi vill ha :)

Sen gjorde jag en annan grej idag, o det sku jag aldrig ha gjort! Jag fota mej själv i bara underkläder.... Ingen vacker syn... Nu måst ja på allvar försöka ta tag i denna arma kropp som dessutom börjar se gammal ut ;)

Dessutom tror jag att min käre make har fel på synen!!!!

Nej nu måst ja få färdigt mitt arbete inom härlsofrämjande åtgärder.

Ta't lugnt o ha det bra!