Jason är hemma igen efter att ha varit me morfar sin i Sverige och åkt lastbil, tystnaden som varit e obeskrivligt tung, mennu när han e hemma förstår man vad de e man ska njuta av :-P nä skämt å sido, den gossen gör livet värt att kämpa för, finns nog inget jag älskar så högt som min son! Känner att vi lyckas med honom, 1 gång på hela veckan hade han lite hemlängtan, å de va för att han vaknade i bilen å moffa hade gått ut, men de löste sej snabbt, de e så skönt att han är så trygg i sej själv! Idag ska vi springa majblomsloppet, 500 meter är det, låter som lagom för mig ;-) sen ska vi ti vessingaboda, där är det prova på dag att köra cross tex, det e de här som e underbart med att ha vinden färdig <3