Min älskade lilla son har varit ute me Sven o donat i verkstan, när dom aldrig kom in så tyckte ja 22.15 att nu får han nog börja komma in, turen e ju den att dom e lediga imorn men ändå.. väl inne så märks det att nån e liite väl trött, jag fick vackert gå å lägga mej, för Jason kan nog minsann göra allt själv efter att ja borsta tänderna på honom. Jag har ju alltid haft en envis vilja o ett sjutusans humör, jag har absolut en bättre förståelse för hur älskade mamma kan ha haft det ;) Det e ju bara tur att Jason sällan tappar humöret! Skönt iallafall att ha en så trygg son med en underbar personlighet!

Natti natti