Idag börja vi skolan med ett ämne som heter Rehabiliterande vård, nog är det intressant o se alla olika metoder man kan använda för att se hur en klient/patient är i kondition o hur mycket h*n klarar av i det dagliga livet, rehabilitering är ju inte bara att träffa en fysioterapeut eller instaleras på en center av nå slag, utan att se till att människor får behålla eller får tillbaka förmågan att klara sej själv, det är så lätt idag när det ska stressas på tex ett större omsorgsboende, där det är mycke klienter o lite vårdare, så vårdaren "gör allt" för klienten så tillslut tappar klienten sin kunskap i att klä sej tvätta sej m.m

Annars idag så hade jag min bedömning från ET veckan från Rosengård! Och det gick mycket bra, lite hattigt blev det när vi inte fick högtalaren på telefon o funka så vi fick skicka luren mellan oss, jag o läraren i ena ändan här i Ekenäs o min bedömare på Åland. Jag fick slut vitsord B3   Jag klappar mig på axeln o sträcker på mig! Det är så härligt att få bra resultat när man kämpar! 

Här är förra årets motivering till B3 som jag gjorde ET på dagiset:

"Anna har ett behagligt sätt som passar till i vårdyrket. Hon är på rätt sätt mot barn, föräldrar och den övriga personalen. Hon är intresserad av sitt arbete och "plikttrogen". Hon tar också egna intiativ. Vi här på dagis kan det varmaste rekommendera henne till arbeten inom vårdare."

Att läsa det här igen som skrevs den 27.5.2011lyfter upp en nå så otroligt när det annars känns aningen tungt nu!

Nu ska ja äta korvsoppa me brudarna innan de e dags för vattengympa, så få se om luften räcker bara!

Nu är vi framme, en halv dag är avklarad i skolan o vi har int gjort någo ikväll, förutom att spela Alfapet, de va ju faktiskt rätt roligt :)

Men fy va jag saknar mina fina där hemma, det skär i hjärtat när jason ringer för att säga godnatt, men när jag svarar säger han så mycke mer: Jag tycker du kan komma hem NU! Å inte åka tillbaka igen! Med en väldigt bestämd röst men inte lessen som tur är. Det känns som om jag försummar min son, min familj, dom behöver mej, jag behöver dom! Utan dom kan jag inte leva de e ett som e säkert! Usch nu e ja deppad!! :'(

Imorn ringer läkaren, då får jag veta va Ctn visa o jag hoppas jag får en klar diagnos för att kunna bli bättre, e ju trött på den här skiten me, o vill faktiskt börja jobba igen o komma in vardagen!