Idag börja vi skolan med ett ämne som heter Rehabiliterande vård, nog är det intressant o se alla olika metoder man kan använda för att se hur en klient/patient är i kondition o hur mycket h*n klarar av i det dagliga livet, rehabilitering är ju inte bara att träffa en fysioterapeut eller instaleras på en center av nå slag, utan att se till att människor får behålla eller får tillbaka förmågan att klara sej själv, det är så lätt idag när det ska stressas på tex ett större omsorgsboende, där det är mycke klienter o lite vårdare, så vårdaren "gör allt" för klienten så tillslut tappar klienten sin kunskap i att klä sej tvätta sej m.m

Annars idag så hade jag min bedömning från ET veckan från Rosengård! Och det gick mycket bra, lite hattigt blev det när vi inte fick högtalaren på telefon o funka så vi fick skicka luren mellan oss, jag o läraren i ena ändan här i Ekenäs o min bedömare på Åland. Jag fick slut vitsord B3   Jag klappar mig på axeln o sträcker på mig! Det är så härligt att få bra resultat när man kämpar! 

Här är förra årets motivering till B3 som jag gjorde ET på dagiset:

"Anna har ett behagligt sätt som passar till i vårdyrket. Hon är på rätt sätt mot barn, föräldrar och den övriga personalen. Hon är intresserad av sitt arbete och "plikttrogen". Hon tar också egna intiativ. Vi här på dagis kan det varmaste rekommendera henne till arbeten inom vårdare."

Att läsa det här igen som skrevs den 27.5.2011lyfter upp en nå så otroligt när det annars känns aningen tungt nu!

Nu ska ja äta korvsoppa me brudarna innan de e dags för vattengympa, så få se om luften räcker bara!

Vafan... 29 år, de e va ja fyller idag! Kan inte fatta att om ett år när ja vaknar på morron så är jag 30 år!! Nene.. stanna stoppa vänta, va hände lixom :) Nå man blir äldre o då oxå klokare ;)

Nu e de inte många timmar kvar så ska jag måsta lämna tryggheten för att åka till skolan i Ekenäs, o det gör jag men en ångest som trycker i kroppen, ja hatar verkligen att åka hemifrån o lämna mina   å nu så ska ja va borta nästan 2 veckor, åker ikväll o kommer tillbaka den 10/2 hur ska jag klara mej? Hur ska mina grabbar klara sej?? ;) Nå det går nog som vanligt me rasande fart o fortare än kvickt så e ja hemma igen :)

Ihelgen har det varit lite kalas o några har varit hit på lite kaffe o tårta, det har vait riktigt lugnt o skönt faktiskt :) det har ju varit ett fantastiskt vinter väder så imorse så tog jag o Jason pulkan o flickorna så gick vi på en skön promenad, o de va ju såklart efer att Sven väckt mej med kaffe o smörgås på sängen :)

Nu ska ja packa de sista o mysa me grabbarna :)

Jag gillar ju inte att leva i ovisshet, jag tycker om o trivs när jag vet hur det kommer att se ut i framtiden me jobb o så. Så när vissa saker händer blir jag helt i panik, shit va händer nu? Hur kommer det att gå osv..? Jag bör lära mej slappna av o veta att allt ordnar sej nog, men det ordnar sej bäst om man kämpar o engargerar sej lite själv :) Så nu har ja ju då en plan för hösten om det går åt pipan med LA, o nu börjar det faktiskt kännas som att planen verkar mera lockande än det jag håller på med nu! Så jag tror det är dags att ta kontakt med en go vän o göra listan för o emot!! :) Sen jobba på som vanligt o så får ja se vad som händer i framtiden, antingen blir det de ena eller det andra ;)

NU måste jag börja göra nåt här hemma om man ska våga ta emot nå gäster i helgen :) Men å andra sidan, den som känner mej vet att jag tycker det e bättre me lite skit i hörnen än ett rent helvete :)

..eller bit ihop, valet är ditt! Så säger man ju alltid o visst kan det tänkas vara skönt att bara kunna bita ihop skaka av sej skiten o gå vidare, men nu är det inte allt så lätt! En klok kvinna sa till mej för ganska precis ett år sen, bryt ihop du o stig upp o kom igen, å det känns som att jag gör det igen! Varför ska det alltid vara såna motgångar? varför kan inte livet få flyta på o man kan få fokusera på en sak i taget. Nej nej nej inte för mej, jag ska minsann kämpa för minsta lilla grej ingenting kan få komma till mej, jag skall komma till allt! Å så e det säkert bara för att ja inte tror på nån där uppe å då får man helt enkelt klara sej själv!

Nå, jag e ju nu rätt envis o tänker mej inte låtas trampas ner under marken hur långt som helst utan har IKVÄLL märkväl varit i kontakt med "rektorn" för Ålands Vårdinstitut, o hon ser väldigt mycket ifram meot ett mail från mej inför inriktningen i höst! Så, så kanske det blir o hur skönt blir det kanske inte att slippa åka till Ekenäs sista året av studierna? Nu står alla dörrar öppna! Jag vägrar bli en tråkig inrutat ålänning som är rädd för förändringar!!

Nu e jag så jävla trött på att vara jag!! Det är fan sån tur att det är för mig o min familj i slutändan som ja gör det, inte för nån annan, men jag kämpar ju för andra oxå, som jag verkligen vill bevisa att jag gör det här hejhjärtat me bra resultat, att bevisa att dom inte gjorde bort sig genom att välja mig!

Piss o skit o ett rent helvete!

ET veckan e påbörjad å första arbetspasset är avklarat! Min bedömare är super härlig o skickar mig på uppdrag, det här kan du det vet ja säger hon bara :) Så härligt å få känna tilliten! Men hon tyckte oxå att de va mycket bra av mej att be om hjälp när ja va osäker, o ja e ju inte osäker i det ja gör, men det blir helt annat när man inte känner klienterna!

Nu e de 4 dagar kvar o ja hoppas det flyter på bra!

Idag när ja va på väg till ETn så syntes det inte på en plogbil att den blinkade så ja påbörja en omkörning! Tror ni man vart nå skärrad när lastbilsjäveln börja svänga åt vänster!!! Ja hoho tacka vet ja 4wd pickis o ja fick stopp på bilfan o lyckades samtidigt svänga in på en väg!!

Jag lever o mår bra men det va nog både första o sista plogbilen jag körde om denna vinter!

Nu har ja jobbat i dagarna 3 o det va så roligt att vara tillbaka, att höra att de gamla har saknat mej! Kvällens självkänsle lyft kom när en klient sa detta: Det är så skönt att du är tillbaka Anna, de är inte medicinerna som alltid är det viktiga utan det du gör väger mera, du har alltid ett gott hjärta i det du gör! De värmer verkligen, kan man få bättre feedback?? Nope tror inte det ;)

Idag käner jag mej bara så jävla irriterad, ja borde ju va glad, jag mår bättre det är lördag vi e lediga, jag har fåt 2 nya mediciner luftrörvidgande som gör att ja inte flåsar lka mycke o ja känner att ja orkar mer utan att flåsa för minsta lilla, men ändå e de nåt som gnager?? E de för att ja ska va borta 12 dagar snart? Ja vet att det kommer att bli en jävla pina, allra minst för mina kära skolkamrater som ja delar boende med... Men sen då, e de för att ja inte fått höra ett skit om hur dom tänker tillsätta tjänsterna på jobbet? jag har ju sökt den alla, i önskan att få slutföra mina studier som lärling! Men ingen säger nånting, hatar när det ska va sånt jävla hyssjande! De e skit jobbigt att ha den här känslan i kroppen när man bara känner hur nerverna e utanpå! Egentligen borde ja gå ut på en satans lång promenad me hundarna men int ens det lockar! Gå o lägga mej sku ja kunna göra!

Nej usch o blä... O ja tycker verkligen inte om att blogga när ja e på piss humör! För hur roligt e de för er o läsa liksom?? ;)

Ibland gör man saker, man kan ha en baktanke med att vissa kan tycka att man gör fel, men man vet att man måste göra detta för sitt eget välmående, man hoppas oxå då att vissa kan se på saken från en annan synvinkel, att man behöver det här, men sen när det visar sig i en allmänt otrevlig kommentar att man gjort väldigt fel, då får man stå där med skägget i brevlådan o känna sig jävligt dum! Fy fan att man aldrig ska få kunna tänka på sej själv en jävla sekund av livet utan att först tänka på vad andra tycker o tänker, å kan man fan inte höra av sig till mej när saker är aktuellt kan man precis lika gärna hålla käften!!!

Att få må bra hör tydligen inte till mitt liv!